Rättning

I förra inlägget så skrev jag: "Milo Ventimiglia (om jag träffade honom så skulle jag skriva om Johan Palms fans)", men det är förstås fel. Varför skulle jag vilja skriva om dem bara för att jag träffade Milo? Jag menar förstås att jag skulle skrika som tjejerna på första raden i gårdagens idol gjorde.

Utmaning 2

Jag har fått en till utmaning av en annan läsare, över mail. En lite barnförbjuden utmaning. Jag gissar att det här inlägget kommer att bli riktigt långt, så det kan hända att jag tar bort det och stoppar det på en annan flik. Kanske i min otroligt nördiga citat-blogg som är till för mina obsessions och som jag aldrig uppdaterar.

1. Bold the names of guys you’d definitely shag.
2. Italicize the names of guys you might shag after a little persuasion.
3. Leave the guys who don’t do anything for you alone.
4. Put a question mark after the guys you’ve never heard of.
5. Strike the guys you wouldn’t touch with a ten-foot pole.
6. ADD THREE OF YOUR OWN AT THE END.

01. Stephen Dorff
02. Wesley Snipes
03. Denzel Washington (kanske, kanske inte)
04. Samuel L Jackson
05. Hayden Christensen
06. Ian Somerhaulder
07. James Van Der Beek
08. Ashton Kutcher
09. Sean William Scott (alltså, jag har en kompis som jag förknippar med Stifler. Så ugh.)
10. The Rock
11. Brendan Fraser (... det skulle kännas fel att vara intim med Djungel-George)
12. Oded Fehr
13. John Hannah
14. Hugh Grant
15. Colin Firth (alltså, Mr Darcy)
16. Liam Neeson
17. Daniel Day-Lewis
18. Leonardo Di Caprio
19. Billy Zane
20. Harry Connick Jr. ?
21. Sean Astin (man kan inte tänka sådant om Sam!)
22. Dominic Monaghan
23. Karl Urban (minus hästhjälmen)
24. Vin Diesel
25. Paul Walker
26. Joshua Jackson (visst är det Hobey från Baywatch?)
27. James Marsden (haha, prins Edward)
28. Shawn Ashmore (hans identiska tvillingbror spelade ju Troy i "Veronica Mars" så...)
29. Hugh Jackman (behöver ni fråga?)
30. Will Kemp
31. David Wenham (åh Faramir!)
32. Viggo Mortensen (åh Aragorn!)
33. Elijah Wood (förlåt, men att vara intim med Frodo känns inte bra)
34. Tobey Maguire (samma som ovan, man kan inte vara intim med Homer)
35. James Franco (*drool* Tristan...)
36. Alfred Molina
37. Harrison Ford
38. Sean Connery
39. Shane West
40. Stuart Townsend (åh Lestat (som inte är Lestat)!)
41. Richard Roxburgh (fast han spelar Dracula i Van Helsing....)
42. Ewan McGregor
43. Jonathan Rhys Meyers
44. Christian Bale
45. Jared Leto
46. Colin Farrell
47. Ben Affleck
48. Josh Hartnett
49. Bruce Willis
50. Billy Bob Thornton
51. Dennis Quaid
52. Jake Gyllenhaal
53. Patrick Swayze
54. Keanu Reeves
55. Gary Oldman (Gary-Sirius: nej. Gary-Dracula: Ja)
56. Tim Roth
57. Steve Buscemi
58. Michael Madsen
59. Rick Yune ?
60. Pierce Brosnan
61. Robert Carlyle
62. Jonny Lee Miller ?
63. Jude Law
64. Matt Damon
65. Clive Owen
66. Ryan Phillippe (Sebastian Valmont, någon? ;p)
67. Benicio Del Toro
68. Johnny Depp (ay, pirate)
69. Orlando Bloom (om han ser ut som i slutet av PotC, eller som i Elizabethtown, eller som i Troja!)
70. Sean Bean
71. Eric Bana
72. Brad Pitt
73. George Clooney
74. Mark Wahlberg
75. Jason Statham ?
76. Edward Norton
77. Ben Stiller
70. Owen Wilson
79. Vince Vaughn
80. Joaquin Phoenix
81. Russell Crowe
82. Billy Boyd
83. Paul Bettany
84. Heath Ledger (ÅHHERREGUD JA!)
85. Mel Gibson
86. Jason Isaacs (Varför känns Lucius lockande?)
87. Alan Rickman
88. Kevin Costner
89. Christian Slater
90. Antonio Banderas
91. Tom Cruise
92. Ving Rhames ?
93. John Cusack
94. John Malkovich
95. Charlie Sheen
96. Kiefer Sutherland
97. Emilio Esteves
98. Rob Lowe
99. Matt Dillon
100. Kevin Bacon
101. Adam Brody
102. Andy Serkis (hallå? Gollum?)
103. Alan Cumming
104. Josh Groban
105. Sean Biggerstaff?
106. Zach Braff
107. Harry Sinclair (hm, visst är det Isildur-killen?)
108. Gerard Butler
109. Marton Csokas ?
110. Jeremy Sumpter
111. Sean Patrick Flanery
112. Cillian Murphy (jag är livrädd för honom efter "Batman Begins" och "Red Eye")
113. Hugh Dancy
114. Ioan Gruffudd
115. Mads Mikkelsen
116. Enrique Murciano?
117. Jamie Bamber?
118. Craig Parker ?
119. Dean Cain
120. James Marsters (min första vampyr-crush, visste ni det?)
121. David Boreanaz
122. James Spader
123. Kevin Spacey
124. Al Pacino
125. Jim Caviezel
126. Josh Holloway
127. Will Smith
128. Matthew McConaughey
129. Patrick Wilson
130. Milo Ventimiglia (om jag träffade honom så skulle jag skriva om Johan Palms fans)
131. Jason Dohring (Logan Echolls in my heart)
132. Brandon Boyd ?
133. Tom Welling
134. Sean Maher ?
135. Tré Cool
136. Billie Joe Armstrong
137. Mike Dirnt ?
138. Adrienne Armstrong
139. Jason White ?
140. Matthew Fox
141. Peter Sarsgaard
142. Derek Jeter ?
143. Travis Fimmel ?
144. Michael Vartan
145. Rob Thomas ?
146. James Purefoy ?
147. Michael Rosenbaum ?
148. Jensen Ackles
149. William Fichtner ?
150. Patrick Dempsey
151. Ace Young
152. Francis Capra (Weevil, Weevil Rock You)
153. Ryan Hansen (Dick Casablancas i "Veronica Mars" för den som undrar)
154. Robert Pattinson (jag förråder mig själv)
155. William Moseley
156. Ryan Gosling
157. Nicolas Cage
158. Leigh Whannell ?
159. Wentworth Miller
160. Jack Davenport
161. Michael J. Fox
162. Kevin Federline
163. Liam Cunningham
164. John Barrowman ?
165. John Rzeznik (för att han är sångaren i Goo Goo Dolls)
166. Sendhil Ramamurthy (åh, Mohinder! - plus att han är klart bäst på "Heroes"-kommentarerna)
167. Stephen Colbert
168. Jon Stewart ?
169. Brandon Flowers (sångaren i The Killers)
170. Henry Ian Cusick?
171. John Krasinski ?
172. Michael Trucco ?
173. Benjamin McKenzie
174. Adrian Pasdar
175. Jeremy Piven?
176. Justin Timberlake
177. Naveen Andrews
178. Vincent Cassel ?
179. Adrian Paul ?
180. Gabriel Byrne ?
181. Adrian Grenier
182. Daniel Craig
183. Nathan Fillion?
184. Adam Baldwin
185. Ed Quinn?
186. Eric Szmanda ?
187. George Eads ?
188. Omar Epp ?
189. Jared Padalecki
190. Christian Kane ?
191. Jeffrey Dean Morgan
192. Geoffrey Rush
193. Brandon Routh
194. Chris Lowell ?
195. James Callis ?
196. Justin Chambers
197. Michael Muhney (... världens drygaste polis)
198. Matthew Goode ?
199. Bradley Cooper ?
200. Burn Gorman ?
201. Christopher Eccleston
202. David Tennant
203. Tom Felton
204. Daniel Radcliffe
205. Rupert Grint
206. Kevin McKidd ?
207. Gaspard Ulliel
208. James McAvoy
209. Zac Efron
210. Jonas Armstrong ?
211. Ed Speelers
212. Penn Badgley
213. James Lafferty
214. Bryan Greenberg
215. Chace Crawford
216. Joe Jonas
217. Toby Hemingway
218. Dane Cook?
219. Travis Wall ?
220. Brad Paisley ?
221. John Mayer
222. Blake Lewis ?
223. TR Knight
224. Hugh Laurie
225. David Duchovny
226. Damien Rice
227. Ozzy Osbourne
228. Tim Daly ?
229. Matthew Rhys ?
230. Robert Downey Jr
231. Goran Visnjic
232. John Corbett
233. Michael Emerson ?
234. David Hewlett ?
235. Robert Knepper ?
236. Nestor Carbonell ?
237. Robert Sean Leonard
238. Zach Gilford ?
239. Zachery Levi
240. Ryan McPartlin ?
241. Penn Badgley
242. Zachary Quinto (det tar emot att erkänna, men...)
243. Robbie Williams
244. Declan Donnelly ?
245. Balthazar Getty ?
246. Ed Westwick
247. Richard Armitage ?
248. David Anders ?
249. Aaron Stanford
250. Christopher Gorham ?
251. Corbin Bleu
252. Lucas Grabeel
253. Luke Jakobz ?
254. Joe Flannigan ?
255. Katee Sackhoff ?
256. Sebastian Koch ?
257. Jason Mamoa?
258. Eric Szmanda ?
259. Kavan Smith?
260. Paul McGillion ?
261. Cliff Simon?
262. Richard Dean Anderson?
263. Billie Ray Cyrus?
264. Clint Eastwood
265. Joseph Fiennes
266. River Phoenix (nej, jag tänker bara på Chris i "Stand By Me")
267. Josh Duhamel
268. Justin Bartha
269. Adam Garcia
270. Ryan Reynolds
271. Santiago Cabrera
272. Cam Gigandet
270. Stephen Moyer
271. Ryan Kwanten
275. Sam Trammell

Definitely Dead av Charlaine Harris (och lite galla)

Jag läste ut den här boken för ett bra tag sedan, men eftersom skolan för närvarande förpestar min tillvaro helt så har jag varken haft tid eller lust att blogga om den. Just nu så har jag nått botten på hela skoltrötthetscirkusen. Det har gått så långt att jag hyser agg mot matteboken och drömmer på nätterna om hur jag eldar upp den i vår öppna spis. Det är ju så trevligt att lärarna inte kunde svara på min fråga (om jag behövde göra någonting speciellt innan jag åkte till Thailand) tidigare så att jag hade kunnat planera. Nej, istället så kommer alla på (tre veckor senare) att jag måste hinna göra det och det och det eftersom jag missar sista skolveckorna. Grr. Så nu har jag tre kurser att avsluta, tre prov, två inlämningsuppgifter och en hel del inläsningar att göra på två veckor. Bravo. Excellento.

Och ja, jag blir bara bittrare och otrevligare för var dag som går. Det har gått så långt att jag tycker att det är tråkigt att läsa. Jag är så stressad och utpluggad att jag får huvudvärk av böcker. Just nu så avskyr jag "The Secret History" för att den ibland nämner latinska grammatiktermer (som ablativ och vokativ) och jag avskyr "Lördag" lika ihärdigt för att det är med en massa vetenskapliga termer. Vad jag behöver just nu är avslappning (= "Sagan om Belgarion", omläsning för den tretusende gången. Det är skönt att man inte behöver tänka alls då man läser dem.)

Just ja, det här inlägget skulle ju handla om "Definitely Dead", sjätte boken om Sookie Stackhouse. Hennes kusin Hadley har precis dött ... för andra gången. Sookie har inte hört från sin kusin på åratal och hade ingen aning om att Hadley var vampyr, och dessutom Louisianas vampyrdrottnings älskarinna, förrän hon underrättas om mordet på sin kusin. Det blir Sookies ansvar att rensa ur Hadley lägenhet i New Orleans. Det blir en välkommen paus från livet i Bon Temp, där Sookies liv än en gång hotas. Under hennes första dejt med Quinn så blir de attackerade av varulvar och bara några dagar senare så hittas en demon, delad i två delar, utanför hennes hus. Tyvärr - eftersom hon är Sookie - så blir inte hennes resa till New Orleans så lugn som hon kanske trodde. I Hadleys lägenhet lurar andra faror...

Jag vet inte om det är för att jag blir petigare och får större förväntningar eller om klassen på böckerna har sjunkit, men jag tycker inte att "Definitely Dead" och "Dead as a Doornail" riktigt räckte till. Det kan bero på att det blir mindre och mindre vampyrer för varje bok - och mer och mer övernaturliga varelser - men jag tror ändå att det bara är en personlig åsikt, inte någonting annat. Vissa saker som avslöjas i den här boken var verkligen inte i min smak. Istället så blev jag mest irriterad.

Dock så fanns det ju andra saker som jag gillade och jag grät faktiskt vid två tillfällen. Jag kommer inte ihåg, men jag tror inte att jag har gråtit till en Sookie-bok förut. (Fast egentligen, det verkar lite otroligt att jag klarat mig igenom fem böcker i en serie utan att gråta en enda gång)...

I en av bokens klimaxdelar (jag skrev egentligen klimakteriedelar först, men insåg att det skulle blivit väldigt fel) så använder Sookie en elpistol vid fel tillfälle och inser sedan att hon är helt försvarslös då elpistolen nu måste ladda ett tag innan man kan använda den igen. Det går helt emot mina elpistolserfarenheter - genom tv-serier och filmer - så jag blir lite förvirrad. Kalla mig elpistolstjejen, men i säsongsfinalen av "Veronica Mars" så använder ju en av karaktärerna Veronicas elpistol upprepade gånger utan att den behöver laddas. Har de som gjort serien missat den informationen eller är de bara olika modeller? Någon som vet?

"Definitely Dead" var ingen favorit, men jag känner att jag måste förydliga några saker. Boken var ingen katastrof. Tvärtom. Jag läste, jag gillade, men jag inte lika mycket som de andra böckerna. Det kändes som att någonting fattades, eller att det kanske var lite för mycket. Nej, jag hoppas att nästa bok i serien faller mig mer i smaken och att Eric och/eller Bill får en större roll. Hur underbara de andra killarna än är så får de gärna hålla sig lite mer i bakgrunden och lämna plats åt vikingavampyren.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Snöfrid.

Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg
2. Svara på sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 favoritprogram
Gilmore Girls
Veronica Mars
Heroes
True Blood (trots att jag bara har sett de två första avsnitten, hittills)
House M.D
Extras
Baywatch (så dåligt att det blir bra)
VH1 All Access (visst heter det där kändisprogrammen som brukar gå på VH1 så?)

8 saker jag gjorde igår
Försökte blogga
Såg på Idol
Var på skolan
Började läsa "Stenens väktare"
Läste ut "Stenens väktare"
Började läsa "Profetians tid"
Var ovanligt sur hela dagen
Påbörjade mitt otroligt smöriga brev till Canal Digital

8 saker jag ser fram emot
Thailand
Jullovet
Att köpstoppet upphör
Veronica Mars 090218
Att tredje säsongen av "Heroes" snart börjar på Canal +
Våren
Alla filmatiseringar av favoritböcker som kommer under 2009 (skräckblandad förtjusning)
Att köpa en ny dator som faktiskt fungerar

8 favoritrestauranger
La Dolce Vita - Stockholm
Ficus - Cala D'Or, Mallorca (jag tror att den hette så)
Pizza Hut - Kunming, Kina (ni förstår inte hur gott det var med pizza efter 12 dagar fyllda av ris)
Burger King - Bangkoks flygplats (samma anledning som ovan)
Baan Thai - Luleå
Det där stället i Stockholm där de har så goda sallader, som jag tror hette någonting med en ko... eller någonting danskt.
XXXXXXXX ?

8 saker på min önskelista
Pengar
Böcker
En massa tvserie-boxar (vad sägs om de sex sista säsongerna av "Buffy", sista säsongen av "Veronica Mars" och andra säsongen av "Heroes"? Undra om "Moonlight" finns som tvserie-box? Tänk, Logan Echolls som vampyr. Yay.)
En ny dator
En ny iPod (eftersom min har börjat hacka)
Ett nedladdningsprogram så att jag slipper höra mina vänner spoila alla tv-serier för mig
En påfyllning på mitt kontantkort så att jag kan ringa
Nya jeans

8 personer jag utmanar
Jag är väldigt tråkig, så jag utmanar alla som känner för det. Eller alla som läser det här.

09-02-18!

Den artonde februari så är det dagen som jag aldrig trodde skulle inträffa. Förutom att det då är nio år sedan jag insjuknade i diabetes så fylls just den kalenderrutan av ett stort gult glädjekludd.
Det är dagen då den tredje säsongen av "Veronica Mars" ut!

Gissa vem som kommer att klicka hem den direkt?

True Blood

Idag så har jag äntligen sett de två första avsnitten av "True Blood". Kalla mig neurotisk, men jag har varit säker hela hösten att om jag såg "True Blood" före "Twilight" så skulle jag tycka att filmen var mycket mycket sämre. Nu när jag har sett "Twilight", och gillat, så kan jag äntligen ta itu med min andra vampyr-fandom.

Ni vet inte vad jag har fått utstå för att få de två första avsnitten. Jag glömde bort att spela in dem när de gick på tv, så jag fick köpa dem med Café istället. Jag försökte vara diskret när jag köpte tidningen, för jag vill inte direkt synas vandra omkring med en herrtidning, särskilt inte i det här samhället där man garanterat möter någon som man har någon slags relation till. Så jag stod och vaktade vid tidningsstället och i samma stund som det blev fritt fram och folkfattigt så grep jag tag i mitt exemplar av Café och skyndade mig till kassan. Såklart så tog min tur slut där. För det visade sig att kassörskan just skulle avsluta sitt skift och vem är det inte som kommer och öppnar nästa kassa. Jo, om inte min klasskamrats mamma. Go figure. Som att det inte var illa nog så stod min idrottlärare bakom mig i kassakön.

Så jag har gott igenom mycket för att få dessa avsnitt i mina händer, men det var värt det. Nu har jag i alla fall sett två avsnitt. Det är bara att hålla tummarna och hoppas att de andra tre avsnitten fastnade på band. (Vi har haft lite problem att spela in från Canal + tidigare). Om det har blivit något strul med dem så tänker jag ta och skicka ett mail till Canal Digital och fråga om de inte kan sända ett "True Blood"-marathon för de som vill se serien, men har missat de första avsnitten.

Vad tyckte jag om serien då?
Jag var väldigt nöjd. Jag satt och myste i soffan och jag fullkomligt älskar musiken... och vinjetten. Väldigt sydstatsfeeling med träsk och gospel och sjaskiga hus.
Jag har bara väldigt få saker att klaga på. En av dem är att jag sörjer Sookies förändring. Under de här två avsnitten så har jag inte fått se så mycket av den Sookie som jag tycker om från böckerna. Den behärskade Sookie som håller sina känslor gömda - efter många år av träning - och inte går att chocka. Den väldigt sarkastiska Sookie som alltid har en kommentar till allting. I serien så är Sookie så... bubblig och ungdomlig. Hon är så öppen och nästan lite naiv.
Sedan så har jag lite svårt att acceptera att de helt har ändrat Tara. Steget från en klädbutiksägare med smak för dåliga killar till en Jasonsuktande vampyrhatande tjej med attitydsproblem är ganska stort, särskilt eftersom minst två av Taras pojkvänner har varit vampyrer i böckerna.

Förutom det; perfecto. Under dessa 110 minuterna så har jag redan lyckats bli lite smått förälskad i tre killar; Sam Merlotte, Bill Compton och förvånande nog, Jason Stackhouse. Okej, det finns en rimlig förklaring till alla tre. Sam är förstående och skäggstubbig, Bill är vampyr och räddaren i nöden och Jason ... ja, han är - för att citera Lafayette - "that boy is sex on a stick". Han kunde ju i alla fall försöka skyla sina magrutor emellanåt. Han är den perfekta sydstatsflirten.

Det är bara synd att Alexander Skarsgård spelar Eric. Inte för att han har dykt upp i serien än, men från bilderna jag har sett så har jag svårt att tro att han kan mäta sig med mina förväntningar. Det är ju Eric som är seriens stöttepelare. Typ.

Jag måste ha mer "True Blood" nu. Jag tycker synd om dem som inte har läst böckerna och vet hur det går för Sookie när hon öppnar dörren och möter tre hungriga vampyrer. (Nog för att alla andra redan har sett fortsättningen vid det här laget, men... ).

Nej, nu ska jag gå och lägga mig tidigt och slåss mot min förkylning... och lusten att läsa "Dead Until Dark" igen.

Långa mellanrum

Ifall någon undrar varför de tre senaste inläggen ser så konstiga ut så är det för att jag har lite problem med layouten just nu. Bloggen bara tjorvar och lägger till en massa extra mellanrum som inte går att ta bort, och varje gång som jag försöker redigera HTML-koderna så slutar det med att all text står i en enda stor klump. Så jag tycker att överdrivna styckeindelningar i alla fall är bättre än löpande text.

Fem favoriter under 30 (2008)

Eftersom jag älskar att göra listor över filmer, karaktärer, böcker, skådespelare, länder, musik etc. etc. så har jag sammanställt en liten lista som jag kallar "Fem kvinnliga favoriter under 30 2008". Namnet kanske inte är helt sanningsenligt eftersom jag har tyckt om en del av dessa tjejer i åratal. Först tänkte jag döpa listan till "Mina favorittonårstjejer", men det kändes liite fel då vissa av dem spelade tonårstjejer för 4-5 år sedan och nu är närmre 30-gränsen i verkligheten.
Jag knåpade i alla fall ihop den här listan under bussresan från Umeå, för att ha någonting att göra.

Fem kvinnliga favoriter under 30 (2008)

1. Kristen Bell.
Jag har aldrig förut märkt hur mycket Kristen det är just nu förrän jag blev förälskad i "Veronica Mars". Jag mötte Kristen för första gången i "Heroes", där hon spelar Elle Bishop, den lite sadistiska, men osäkra tjejen som gillar att elchocka folk - och som även är min favorit bland de kvinnliga karaktärerna. Då tänkte jag inte så mycket på Kristen Bell, själv, utan det var inte förrän jag såg henne som Veronica Mars som jag verkligen började beundra henne. Jag tror inte att det finns en high school-tjej på tv som jag gillar mer än Veronica. Hon är så hård, men ändå så sårbar... och hennes sarkasm gör det ju inte sämre.
Nu för tiden så kan jag sitta och se på "Gossip Girl" bara för att få höra Kristens kommentarer, då hon spelar självaste Gossip Girl. Om man det finns en gräns för hur besatt man kan bli av en kvinnlig skådespelerska utan att det betraktas som perverst eller som ett tecken på förvirrad sexualitet, så är jag vid den gränsen nu.
(Hon var faktiskt anledningen till att jag började med den här listan, för de visade "Forgetting Sarah Marshall" på bussen och jag blev helt fångad - trots att jag satt för långt bort för att läsa texten och trots att jag inte hörde något ljud... bara för att Kristen var med.)

(Jag var bara tvungen att lägga in en liten scen från "Veronica Mars", där Veronica måste sjunga karaoke för att få en ledtråd till vilka de mystiska "Tritons" -en hemlig klubb som försöker sätta dit henne för illegal id-handel- är. Perfekt låtval)

2. Amanda Seyfried.

Innan jag såg "Mamma Mia!" en, två, tre gånger i somras så hade jag bara sett Amanda Seyfried i "Mean Girls" och trodde faktiskt att hon var ... lite korkad. Förlåt, men Karen Smith (som hon spelar i filmen) har världens mest hjärndöda blick. Jag hade aldrig kunnat gissa att hon faktiskt kunde sjunga, och så hon kan sjunga. Jag har lyssnat på Honey, Honey på repeat hela hösten för att det är en sådan glädjekick. Jag höll på att få glädjeslag när jag insåg att det är Amanda som spelar Lilly Kane i "Veronica Mars"... fast det skulle förstås varit bättre om inte Lilly varit död och faktiskt fått mer tid i serien. Jag tror att jag måste får ta och börja se på "Big Love" för att få ännu mer Amanda Seyfried. (Är det någon mer än jag som är avundsjuk på "Mamma Mia!"-Sophies hår?)

(och eftersom det här inlägget lika ser ut att bli väldigt väldigt långt så gör jag det ännu längre genom att bjuda på lite "Mamma Mia!"-glädje)


3. Kristen Stewart

Det här säger jag inte bara för att hon spelar Bella i "Twilight", nej. Kristen kvalar in på min lista, trots att jag bara har sett två filmer med henne; "Twilight" såklart och "Catch that Kid" (en remake av den danska filmen "Klättertjuven"). Hennes inkvalning på den här listan beror till en stor del på att jag älskade hennes Bella, men det har även med utstrålning att göra. Jag beundrar henne. Jag skulle också vilja ha en röst som hennes. Jag tror att jag ska ta och hyra "Into the Wild" eller "Panic Room" snart så att jag får vidga mitt Kristen-fält lite... fast det är synd att hon har gjort så otroligt mycket thrillers/skräckfilmer (eller.. det finns två som jag vet om, men...). Lite fakta som bara får mig att tycka om henne ännu mer: Kristen Stewart vill gå till college, och gissa vad hon vill "major in"? Litteratur. Hennes favoritskådespelare är ... Heath Ledger, så vi har samma smak.

(Det här verkar bli lite utav ett tema på det här inlägget; att visa filmer där tjejerna sjunger. Det här är från "Into the Wild".)

4. Alexis Bledel.

Det här är kanske lite fusk, eftersom Alexis Bledel har varit en av mina favoriter för en lång lång tid., men jag kan väl ändå inte göra en liste utan Rory Gilmore? Jag skulle vilja se "Sin City" där Alexis spelar en annan sorts karaktär än Rory (för jag tycker att Lena i "Sisterhood of the Traveling Pants" påminner en del om Rory). Jag upptäckte Alexis i "Tuck Everlasting", innan jag började se på "Gilmore Girls", där hon spelar den rika osäkra Winnie Foster. Lite roligt fakta om Alexis: Hon heter egentligen Kimberly i förnamn (vilket gör mig väldigt förvirrad), Alexis är bara hennes andranamn. Hennes modersmål är spanska och när hon var liten så kunde hon ingen engelska alls. Sist, men inte minst, så var hon tillsammans med Milo Ventimiglia i fem år! Gissa någon som är avundsjuk!?

Jag hittade tyvärr ingen video där Alexis, eller Kimberly, sjöng...så temat är härmed avslutat.

5. Olivia Wilde.

Jag har redan nämnt det i ett tidigare inlägg, men jag gillar verkligen Olivia Wilde. Jag har stor lust att se om "O.C", nu efter att ha sett Cam Gigandet på bio och Olivia Wilde i "House M.D". Jag är ganska sur för att jag missade "The Black Donelleys" när det gick på femman, men det var väldigt för sent för mig, eftersom jag måste vara i säng vid tio varje kväll (eller rättare sagt; försöker vara i säng) för att orka ta mig ur den nästa morgon. Jag tror att jag får ta och hyra "Alpha Dog", eftersom både Olivia Wilde och Amanda Seyfried är med i den.

Ropen skalla, bokenkäter till alla!

Den här enkäten har jag sett flera gånger på sista tiden, men det var först nu som jag fick tid att göra den. Jag har tagit den från Bokhora.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Ja du. Jag måste ta och tänka efter. Jag tror ändå att den värsta läsupplevelse jag har haft - det här året - är "En komikers uppväxt" av Jonas Gardell eller "Mamma sa att jag var sjuk" av Julie Gregory. Varför? Jo, för att det var väldigt BOATSigt och mörkt och skrämmande. Jag förstår inte varför jag överhuvudtaget valde att läsa dem när jag vet att jag ryggar tillbaka från allting som bara är nattsvart och psykiskt jobbigt, så som böcker där någon berättar om sin svåra barndom med psykiskt sjuka föräldrar. "En komikers uppväxt" är ju inte BOATS, men den påminner väldigt mycket om sådana böcker med sin stadiga utgång. Varje liten ljusskymt kvävs snart av en mörkare efterföljd. Mentalanteckning: Läs inga mer BOATS!

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Det här är bland de svåraste frågorna som går att få. Jag tror ändå att den bok som har påverkat mig mest är "Bröderna Lejonhjärta". Det var den första bok jag läste och, eftersom jag är helt insnöad på psykologi efter att ha läst Psykologi A och Psykologi B, jag tror att det kan haft en inverkan på min boksmak senare i livet. Vilka böcker tycker jag mest om? Jo, de där huvudpersonerna ställer upp för varandra och skyddar varandra. Böcker som utspelar sig i fjärran världar - gärna med en armé som slåss för det som är rätt, ledd av en godhjärtad människa som bara vill ha en bättre värld. Undra vad Freud skulle gjort utav det?

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Jag tror faktiskt inte det. Jag har varit ganska bra på att undvika rysare på senaste tiden och Läslusens ungdomsrysare blev jag aldrig riktigt rädd för. Jo, det fanns en. Jag minns inte vad den hette, men den handlade om en tjej som satt barnvakt till en liten kille i hans familjs jättestora hus i skogen och sedan så tror jag att någon ringde dit och hotade henne... (Undra om "When a stranger calls" är baserad på den boken?). Den boken innehöll allting som man kan bli rädd för; en pojkvän liggandes död i en jacuzzi fylld med blod, ett övernaturligt barn, en sekt som helst vill offra barnvakten och hennes protegé till en hedisk gud, en obrukbar telefonlinje. Brr.

4. Vad använder du som bokmärke?
Jag kör med två olika system. Antingen så kollar jag sidnummret och memorerar det eller så tar jag närmsta papperslapp och sticker in den. Mitt favoritbokmärke är den lilla lappen med "Converse All Star" som hängde på mina grå Converse när jag köpte dem.

5. När brukar du läsa?
Det beror på. Just nu så blir det inte så mycket läsa eftersom jag är så fysiskt utmattad när jag kommer hem från skolan att det är ett under om jag klarar av att läsa från dataskärmen. Annars så brukar det bli när jag får tid; på kvällen, efter skolan, ibland på rasterna, vid matbordet.

6. Vad var den första bok du läste?
Den första "riktiga" boken jag läste var "Bröderna Lejonhjärta". Sedan hade jag läst ett antal bilderböcker innan det. Jag har ju tidigare sagt att jag lärde mig läsa sent, inte förrän den sista sommarmånaden innan första klass, men jag har börjat tvivla på det. Jag VET att jag inte kunde läsa undertiden jag gick på sexårsverksamheten - däremot lärde jag mig skriva när jag var fem år och satt och ljudade fram orden. Det blev lite fel ibland. Hj var t.ex. hej och häst stavades hst. Så jag är ganska så säker på att jag inte kunde läsa, men farmor påpekade häromdagen för mig att jag ju läste Bamse-tidningar som liten och visste vad de sa. Hade jag bara bra minne och kom ihåg vad mamma hade läst åt mig eller kunde jag faktiskt läsa vad Bamse sa, utan att det riktigt kopplade när jag läste andra böcker?

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Pocket. Det är lättare - vilket är bra med tanke på mina handleder - billigare och tar mindre plats.

8. Vilken bok läser du nu?J
Jag läser "Candide" - obligatorisk skolbok - och "Lördag". Sedan så har jag "The Secret History" liggandes, men jag har lovat mig själv att jag ska komma ihåg varje detalj den här gången så att det inte blir som förra gången jag läste den och det slutade med att jag efter ett halvår hade glömt vad som ledde fram till slutet och vad som hände. Så 25 sidor in i boken bestämde jag mig denna gång för att avvakta och läsa den när min hjärna inte håller på att överkokas.

9. Och vilken sida är du på?
Jag är på sidan 20 i "Lördag" (påbörjade den för ca 5 minuter sedan) och jag tror att jag är på sidan 71 i "Candide".

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
NEEEJ! Jag blir helt till mig om ett hörn blir vikt, så jag skulle aldrig göra någonting som skulle kunna förstöra dem. Faktum är att min lillasyster och pappa är portade från min bokhylla för att de inte är nog försiktiga med böckerna. Hundöron är ett big no no i mitt rum.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Jag går mycket efter omslag när jag köper böcker som jag inte har hört talas om förut. Böcker med intressanta omslag har större chans att bli upplockade av mig, så jag kan missa riktiga guldkorn - om jag inte har läst om den tidigare - pga ett tråkigt omslag.

12. Sidantalet, då?
More is more. Förutom om det är en otroligt tråkig bok som du bara vill ska ta slut.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej, dödsynd.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Ska vi se... Jag kan bara vända på mig och få fram ett tiotal böcker som jag har läst minst fyra gånger. Hela "Harry Potter"-serien är väl inne på sin trehundrafemtioandra omläsning eller så... "Sagan om Belgarion" och "Sagan om Mallorea" har jag läst ungefär lika många gånger. Jag minns faktiskt en period under fyran och femman då jag inte läste någonting annat än Eddings, igen och igen och igen. (Information till Helena.: Det var under denna period som jag träffade dig för första gången, och jag minns att du frågade om jag hade läst några bra böcker på sista tiden och jag skämdes så över att ha läst samma serie de senaste sju månaderna att jag svarade "Nej".)

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Nej, konstigt nog. Det verkar som att alla andra har haft minst en blånagel på tårna på grund av böcker, men jag går än så länge fri.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag klänger mig fast vid alla böcker. En del av böckerna jag äger vet jag att jag aldrig kommer att läsa, men ändå har jag kvar dem.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Ibland. Fast isåfall så har jag på mitt pocketomslag... och det finns vissa böcker som absolut inte får följa med in i badrummet. Jag kan bli smått paranoid ibland och tro att bokkaraktärerna ser mig när jag sitter på toaletten.

18. Just det, läser du i badrummet?
Jag brukar ibland läsa i badkaret, men då är jag väldigt väldigt försiktig. Jag fyller alltid badkaret först, kliver i - men är noga att inte blöta armarna - och sedan så läser jag ut över kanten, med boken insvept i en handduk och lutad mot vår badrumspall.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Bloggen är min läsdagbok och utöver den så har jag en lista där jag skriver upp alla böcker jag har läst (plus antal sidor, genomsnitt sidor/dag varje månad/kvartal/år). Jag har dessutom långa önskelistor på adlibris som bara blir längre och längre, fast på senaste tiden så har jag faktiskt inte varit inloggad där på ett tag.

Twilight-filmen

Jag är så glad. Jag skulle kunna studsa fram som en liten studsboll av glädje. De förstörde inte "Twilight", tjoho tjohej. Okej, en del saker var ändrat - men det visste vi ju redan från början - och ibland så hade de kastat om ordningen på vissa saker. Bella och Edwards första kyss äger till exempel rum på ett annat ställe än i boken, Eric verkar inte vara en schackspelande tönt utan något av skolans mittpunkt och en konstig klassresa äger rum. (Jag förstår mig inte på den klassresan, eftersom alla Cullens är med och de går inte ens i samma årskurs).

Först ska jag säga några ord om castingen.

I samma stund som Robert Pattinson kom upp på bioskärmen så var mina tidigare agg som bortblåsta. Det berodde dels på att de hade tajmat det så perfekt att han kom in i bild samtidigt som Jessica sa "Edward Cullen". I kombination med att läsa och höra hans namn så blev jag så fan girl-rusig så att mitt Robert-hat helt försvann. (Fast första kvarten satt jag ändå och hade en mentalstrid mellan hjärnhalvorna. Ena halvan sa "Usch, Robert" och den andra sa "Åh, Edward". Gissa vilken som vann?).

Jag älskar Kristen Stewart som skådespelerska, för jag tycker att hon har världens skönaste utseende/röst. Hon är den där coola tjejen som jag skulle vilja vara. Det syntes väldigt mycket på hennes Bella, som var lite mer "stand off"-ish än osocialt tyst. Fast trots att hon var för cool för att vara bok-Bella, så kunde jag inte göra annat än att älska henne.

Det fanns två karaktärer som jag tyckte var perfekta i sina roller. Kellan Lutz som spelar Emmett är Emmett, han är så perfekt för den rollen. Samma sak med filmens Jacob Black, Taylor Lautner . Varenda gång som han dök upp på bioduken så ville jag strypa honom, exakt som med hans bokjag. Det var en ovälkommen chock när de ändrade helt på scenen då Bella fick sin bil och Jacob helst plötsligt dök upp. Han ska ju inte dyka upp förran 10 kapitel in i boken, typ.

Vad gällde övriga Cullens så tyckte jag att de var ganska välcastade, med några få undantag. Carlisle var nästan som jag hade föreställt mig honom, förutom hundra gånger mer mänsklig, samma sak med Esme. En sak bara, var det inte mer Carlisle i boken? Alice var också bra, fast hon var nästan lite för nertonad. Alice är studsigare i boken. Om Cullens var välcastade så kan man inte säga detsamma om the Hales. Jag har ju tidigare sagt att jag tycker att Nikki Reed är för mörk för att spela ljusa Rosalie och jag ska inte ens börja prata om Jasper. Om man säger så här, jag är ganska säker på att det står "scary-looking" i boken och inte "looking scared". Tack vare Helenas kommentar om att Jasper ser bajsnödig ut så kunde jag inte tänka på något annat. Eftersom jag mentalt är tre år gammal så började min hjärna med ett ofrivilligt mantra ("bajsnödig bajsnödig bajsnödig") varenda gång som Jasper var med i bild. Det var väldigt störande... och väldigt roligt. Mitt under Edward och Bellas heta hångel så kom jag helt plötsligt att tänka på Jasper... och brast i skratt.

James. Wow. Okej, det kanske inte var det bästa som kunde hända, att casta Cam Gigandet - som jag drägglade hinkar efter när jag såg på O.C - som filmens sadistiske vampyr som filmar när han knäcker Bellas ben, men... Visst måste ni hålla med om att han är het? Han kommer direkt upp på min favoritlista över antagonister (efter the Joker och Sylar).

Det är här jag bör ta upp att min hjärna redan har börjat skilja på dem. Jag har bok-Bella och film-Bella, vilka jag älskar på olika sätt. Det här är nog första gången jag inte irriterar mig på minsta lilla felaktiga nyans av en karaktär. Det var för att jag blev så tagen av hur skickligt de hade filmat allting. Det var den perfekta stämningen. Allting var grått, trist och äkta! Jag älskar hur man ser hur smutsig vägen är, hur annorlunda ljuset är - kallare. Det känns som hemma.

Jag älskar hur de hade använt musiken, hur de hade klippt filmen och hur det ibland saktade ner (som när Bella ställer sig framför fläkten och Edward känner hennes doft för första gången).

Trots att vissa saker kändes lite löjliga, som t.ex. vampyrernas försvarsställningar (hallå?), så gillade jag filmen. Jag känner mig till och med mindre fientlig mot Robert Pattinson nu. Jag tror t.o.m jag under filmen faktiskt fick lite fan girl-känslor gentemot honom, men dem talar jag tyst om. Det var bara för att han spelade piano och jag är svag för piano... säger vi.

Jag måste bara hinna lovebomba några saker till innan det här inlägget tar slut. Jag älskar att det tog med min favoritdel av all dialog i böckerna.
(Edward: "And so the lion fell in love with the lamb"
Bella: "What a stupid lamb"
Edward: "What a sick, masochistic lion")

Filmens höjdpunkt: När Bella "tappar" sitt äpple i matsalen och Edward fångar upp det i en kopierad gest av bokomslaget. Där höll jag på att få andnöd för att jag inte kunde dra in luft nog snabbt för att kunna berätta för Sandra vad jag precis hade sett.

En annan scen som jag tyckte om var scenen då Edward följer Bella från bilen för första gången. Scenen då han har solglasögon och på något sätt inte känns som den äkta Edward. Det är så fel att det blev rätt. Det passade in i denna alternativa "Twilight"-värld som filmen är, där Bella faktiskt ser ut att vara rädd för Edward, där Cullens hus inte är vitt och där den oföränderliga Edwards skäggstubb ändras.

Trots att jag kanske inte var så hundraprocentigt nöjd som det här inlägget ger sken av så var jag nöjd. Jag kan tänka mig att se den igen, och igen, och igen och igen. Bara inte skådespelarna ersätter mina bilder av karaktärerna. För även om min och Roberts relation har förbättrats så kommer jag att bli väldigt frustrerad om han tar sig in i mitt huvud. Hur mycket han än försöker så kan han inte vara Edward.

Alice Cullen

På tal om vem som är min Rosalie; här har ni min Alice Cullen. Förut så hade jag en annan bild av Alice, men sedan jag såg den här bilden av Rachel Leigh Cook så har jag föreställt mig henne precis så här.

En boktoks tankar goes fang-banger

Jag är visst definitionen av en fang-banger. Varför? Jo, för om man googlar fang-banger så dyker min blogg upp som första träff. Samma sak med Charlaine Harris, då är min blogg fjärde träffen. Under de där hektiska pre-Breaking Dawn-veckorna i somras så var min blogg sjätte träffen när jag googlade efter "Breaking Dawn" (vilket jag bara gjorde en gång, sedan insåg jag faran i det hela).

Så summan av kardemumman: Jag verkar skriva otroligt mycket om vampyrer.

Rosalie Hale

Jag har inte sett "Twilight"-filmen än, så jag har kanske inte rätt att gnälla över castingen, men jag kan ändå inte låta bli att säga några väl varda ord om bilderna som jag har sett. Jag har ingenting emot Nikki Reed, men jag tycker inte hon direkt utstrålar Rosalie-känslor. Hon är ju så mörk och Rosalie beskrivs ju som en ljus isdrottning, ungefär. På de få bilderna jag har sett från filmen så tycker jag att Nikkis blonda hår ser lite... fejk ut.

Jag kan inte få bort min bild av Rosalie från näthinnorna. Om jag hade fått casta filmen (utan att ta hänsyn till skådespelarnas ålder eller vilja) så hade jag helt klart låtit Olivia Wilde spela Rosalie. Dels för att hon är bedövande vacker och dels för att jag alltid har sett henne som Rose, redan från början.

vs


Jag fullkomligt älskar Olivia Wilde. Både Nikki Reed och Olivia har varit med i "O.C". Olivia spelade Alex Kelly, den bisexuella bartendern som dejtade både Seth och Marissa i andra säsongen och utöver det var en av mina favoriter bland de kvinnliga karaktärerna (tillsammans med Summer och Julie Cooper). Nikki Reed hade en liten roll som Sadie, Johnnys kusin, i tredje säsongen. Då hade hon dock mörkt hår och var jättesöt.

Just nu så är Olivia Wilde med i "House M.D" och ja, jag älskar henne där också.

Dead as a Doornail av Charlaine Harris

"Dead as a Doornail" är liksom alla andra Sookie-böcker actionfylld från första sidan till sista raden. I Bon Temp så smyger en smygskytt omkring och skjuter shapeshifters, vilket orsakar oro i den övernaturliga världen. En av offren är Sookies chef Sam, som turligt nog bara blev träffad i benet. Merlotte's befinner sig dock i lite utav en nödsituation. Eftersom Sam inte kan jobba så står baren utan bartender, och utan bartender så kommer de inte ha många kunder. Sookie får rädda situationen genom att be Eric att låna ut en av sina bartenders från sin vampyrbar Fangstasia. Bartendern, en piratvampyr vid namn Charles, är en succé och alla är glada och nöjda, alla förutom Sookie. Än en gång så tvingas hon ha en vampyr i sitt hem, trots alla försök att bara vara vanlig.

Samtidigt så tätnar mysterierna i Bon Temp. Jason misstänks vara smygskytten och hans liv är i fara och han är inte den enda... Sookies bästa vän Tara har börjat gå ut med en mystisk, farlig vampyr. En vampyr som till och med de andra vampyrerna undviker. Och inte blir det bättre av att alla de övernaturliga männen som har fattat intresse för henne vill ha hennes uppmärksamhet, då hon helst vill stanna utanför deras värld.

Det fanns ett stort minus med den här boken. Var är alla ångande scener där Sookie hoppar i säng med - eller får hålla sig i nackskinnet för att inte hoppa i säng - med någon av alla hennes snygga uppvaktare? Lever Sookie möjligen i celibat? Är det inte dessa scener som är bokserien signum?

Ett annat signum är Sookies många nära-döden-upplevelser och de lyser i alla fall inte med sin frånvaro. Jag tror att jag fann 4-5 tillfällen där Sookies liv var i direkt fara i den här boken. Fast det är ju charmen med det hela. Glimten i bokseriens öga. Adrenalin och hormoner.

Nu får Sookie nästan ta och ge sig. Jag blir ju så otroligt avundsjuk! Varför måste hon dra till sig varenda snygg, manliga övernaturlig varelse i sydstaterna? Varför blir inte någon av dem intresserad av mig? Det är nästan som att jag får ta och göra ett register över dem. Bill Compton, Eric Northman, Sam Merlotte, Alcide (som heter samma sak som Simone i "Heroes", men jag kan ändå inte stava till hans efternamn), Calvin Norris och nu senast Quinn okänt efternamn. Jag försökte ställa mig själv frågan "vem skulle jag välja?" och det blev ett svårt val. Jag skulle nog ta hela bunten. (Eller Eric, Eric, Eric). Eric och Edward, det skulle väl vara en fin kombination? Två vampyrer att dö för, en bad-ass och en gentleman.

En sak som jag tycker är väldigt rolig är att en privatdetektiv vid namn Lily Bard Leeds dyker upp i ett kapitel för att prata med Sookie, en liten cameoroll. Charlaine Harris har nämligen en annan serie som heter "Lily Bard series" och jag gissar att det är Lily Bard herself som dyker upp i "Dead as a Doornail".

Zachary skrämmer barn

Jag sitter just nu och ser på kommentaren till Heroes-avsnittet "Five Years Gone" (som för övrigt är det bästa avsnittet hittills) och jag hörde en sak som jag bara måste dela med mig av.

Greg Grunberg som spelar Matt Parkman i serien skulle presentera Zachary Quinto (Sylar) för sina barn. Vilket låter som en söt idé, om inte hans barn hade blivit livrädda så fort de fick se honom. Stackars Zachary, det kan inte vara lätt att bli förknippad med någon helt skrupellös... och stackars barn, jag hade blivit exakt lika rädd.

Så, nu ska jag återgå till tv:n...

Twilight, 4 dagar kvar

Lördag 18.30.
Jag och Sandra har ett möte inbokat med Bella och familjen Cullen.

Förhoppningsvis så kommer det inte sluta i tårar, men det är svårt att veta. När jag såg "Harry Potter and the Order of the Phoenix" så grät jag i slutet av besvikelse. Jag håller tummarna för att detta inte är en sådan filmatisering. Jag har hört lovande saker om filmen, så trots allt vad jag har sagt så kanske jag ändå kommer att gilla den.

En sak som är säkert. Hur dåligt det än är att Bella ser rädd ut när hon pratar med Edward i trailern som visas på tv och hur irriterad jag än blir på att Edward tydligen kan flyga nu, så kommer allt det vägas upp av den där lilla pubertala fangirlen inom mig.
Jag såg en scen ur filmen, bara 30 sekunder eller så, som lagts upp på internet och ja - jag flippade ur. Det var scenen där Bella ska berätta för Edward att hon vet att han är en vampyr(vilket inte händer i boken då de aldrig pratar om det så där, utan hon vet det bara och han vet att hon vet) och när Bella säger "Vampire" så gjorde jag de exalterade fan-händerna. Ni vet, vibrerande uppe vid ansiktet. Så, det blir nog en massa studsande upp och ner i biostolen.

Nörderi på högsta nivå

Jag har varit riktigt förkyld de tre sista dagarna och alla vet väl vad jag gör då jag är sjuk?
När jag egentligen har hur mycket tid som helst att ligga ner och läsa, tar jag då tillfället i akt?
Nej. Jag gnäller om hur lite tid att läsa jag har och hur stressad jag är, och sedan så ligger jag och har tv-seriemarathon och riktigt nördar mig och ser på allt extramaterial.

Det var så jag upptäckte att det finns Audio Comments av skådespelarna till alla avsnitt fr.o.m det tolfte avsnittet i första säsongen av "Heroes". Det var en jäättefin upptäckt. Så fin att jag de senaste dagarna har snittat 10 avsnitt/dag - egentligen 5, men först så måste jag ju se dem utan kommentarer och sedan med. Perfekt träning i hörförståelse i engelska.

Dessa dagar har gett mig några ny upptäckter:

1. Sylar har extremt bra skosmak. Han har nämligen exakt likadana Converse som mig. Svarta. Det måste ge ett plus i kanten. Visst?

2. Den här är väldigt ovälkommen, riktigt creepy och jag försöker att få ut den ur huvudet, men det går inte. Jag skulle väldigt gärna ta hit the Haitian och be honom få mig att glömma att jag någonsin tänkte den här tanken i första hand. Jag tror att jag har blivit kär i Sylar. It's repulsive. Varför skulle jag annars le varenda gång han kommer upp i bild? Jag känner inte ens den där äckelkänslan då han gör sin psycho-blick längre? Att sedan Zachary Quinto verkar vara en riktigt trevlig kille på kommentarerna gör inte saken bättre.

3. För att fortsätta om Sylar så har jag först nu upptäckt det där tickande klockljudet som alltid spelas i bakgrunden så fort han är med i en scen. Så jag har ett tips till alla "hjältar":
Om ni hör ett tickande ljud. Spring!...

Jag höll på att lyda det rådet igår kväll. Jag hade varit riktigt inne i kommentarerna och eftersom jag ser avsnitten på en bärbar dvd - med hörlurar för att inte väcka resten av familjen - så kom tystnaden väldigt abrupt då jag slog av den. (De brummar otroligt mycket). Plötsligt när jag ligger där i sängen så hör jag ett tickande. Först så trodde jag att jag inbillade mig det, men det var på riktigt. Så jag låg där, skräckslagen, och trodde att Sylar hade kommit för att ta min kraft (det faktum att jag faktiskt inte har någon som helst kraft, bara ett riktigt dåligt immunförsvar, gick aldrig upp för mig) och visste inte vad jag skulle göra. Helt plötsligt så slår det mig. Det där tickande ljudet... det är ju min väckarklocka. Så mitt andra råd:
Ta ut batteriet ur väckarklockan om du precis har sett Sylar tickande mörda någon.

4. Grrr.. Det här inlägget kommer BARA att handla om Sylar. Grr. Jag är så arg för att ett av de säkraste tecknen på att jag tycker om någon är att jag babblar om dem oavbrutet. Så mamma har alltid vetat vem jag var "kär" i på låg- och mellanstadiet för jag babblade om dem hela tiden. Så, mitt kärleksobjekt just nu verkar vara en psykotisk seriemördare med övernaturliga krafter - great. I alla fall så måste jag säga att bland det roligaste jag hörde på de där avsnittskommentarerna var i slutet av ett avsnitt som Zachary Quinto hade kommenterat och han avslutade med att glatt säga: "Hey, this is Sylar, thanks for watching". Oddsen att han verkligen skulle säga det är inte bra. Oftast så säger han ju bara "Hi" väldigt läskigt - kombinerat med psychoblicken.

Den omtalade blicken

Dagens mest underhållande fakta är ändå detta:
Hunden som spelar Mr Muggles heter IRL ... Lestat och är en riktig diva som hotade att lämna tv-serien om inte kontraktet ändrades.

In the Deep End av Kate Cann

I våras så läste jag "Diving In", den första boken i Kate Canns trilogi om Coll och hennes förälskelse, simguden Art. Jag sågade den ganska rejält, så det var med viss förvåning som jag upptäckte att jag verkligen ville läsa andra delen också. Jag ville veta om Coll och Art faktiskt lyckas hålla ihop trots alla skillnader.

"In the Deep End" börjar direkt där "Diving In" slutar. Art och Coll är tillsammans igen och den här gången har Art lovat att anstränga sig mer och inte pusha Coll. Deras förhållande frungerar bättre än någonsin, och trots protester från Val (Colls vän), Colls mamma och Arts pappa, så är det unga paret tajtare än någonsin och inom kort så inser Coll att det är dags att ta nästa steg...

And that's it. Ungefär.

Jag blev förrådd av mina känslor. Jag började faktiskt stå ut med Art och Coll. Jag kände inte samma hat mot "In the Deep End" som jag gjorde mot dess föregångare. Det tror jag mycket kan bero på att Art och Coll har ändrats... Nu minns jag inte riktigt hur de var i förra boken, det var ju trots allt sex månader sedan jag läste den, men var inte Art arrogantare? Och Coll, var inte hon mer... fritänkande förut? En sak som jag vet säkert är att Colls mamma måste ha dubbla personligheter. För visst var Colls mamma mycket mer högljudd i "Diving In"? Hade hon inte fler åsikter?

Nu när jag tänker efter så inser jag att det inte är Coll som är bokens hjältinna. Nej, Coll har blivit kidnappad av rymdvarelser och en omprogrammerad klon har ersatt henne. I första boken så är Coll väldigt aktiv. Hon simmar på hälsocentret två gånger i veckan, tycker om att ta långa och hårda cykelturer och tränar självförsvar en gång i veckan, men i den här boken så tror jag inte hon motionerar en enda gång. Coll är nog och simmar en gång under hela boken - som utspelar sig under flera månader. Vad gör hon på dagarna, mer än att vara med Art?

En annan sak jag stör mig på är att när Coll väl har förlorat oskulden så gör hon och Art ingenting annat än har sex. Det är sant. Jag tror inte att de träffade varandra en enda gång efter det utan att ha sex minst en gång. Varenda gång Coll kommer hem till Art så hoppar de direkt i säng, när de är på Frans middagsbjudning så smyger de undan, när de är på picnic så gömmer de sig i skogsdungen, när de är på fest går de hem tidigare. Hälsosamt förhållande.

Innan jag läste "Diving In" så trodde jag att Art skulle vara Edward-ig, något jag genast övergav efter att ha läst några sidor i boken, men nu är jag inte så säker. Vissa stunder så känns Coll och Art väldigt mycket som Bella och Edward från "Twilight". Det är inte deras personligheter jag pratar om, utan mer deras... samtal. Bella och Edward kan ibland driva mig till vansinne med sina långa diskussion där de försöker övertyga den andra om att de faktiskt älskar honom/henne. Varje gång som Bella börjar fundera på hur Edward faktiskt kan älska henne då han är så underbar och hon är så vanlig så får jag klåda i fingrarna och varje gång som Edward undrar hur Bella kan älska honom då han tycker att han är ett monster så får jag lust att skrika åt dem att de är blinda. Varför måste de fråga så mycket? Kan de inte bara godta att de är förälskade och lämna resten? (Fast egentligen så är det ganska sött... ibland).

Exakt likadana är Coll och Art i "In the Deep End" eller det är egentligen mest Coll. Hon undrar vad Art ser i henne, om Art älskar henne, om Art gjorde samma saker med alla sina tidigare flickvänner, om Art tycker mer om henne än dem... och efter ett tag så blir det lite enerverande.

Trots alla klagomål jag har så måste jag säga att "In the Deep End" var mycket bättre och realistiskare än "Diving In". Den här gången så känns det som att Kate Cann faktiskt kan ha gjort lite research.

(PS. Om man bildgooglar "In the Deep End Kate Cann" så kommer min blogg upp bland de första alternativen.)

The Dead of the Night av John Marsden

Det är nästan omöjligt att beskriva handlingen i den här boken utan att avslöja vad som hände i förra boken eftersom det sista kapitlet och epilogen av "Tomorrow When The War Began" genomsyrar den här bokens handling väldigt mycket.

"The Dead of the Night" ("När natten är som mörkast" på svenska) är andra delen i John Marsdens heptalogi om en ung guerillagrupp i Australiens vildmark. Den här boken upptas där den förra slutade.

Gruppen bestämmer sig för att se vart klyftan egentligen leder och ger sig ut på en expedition, men lämnar Chris kvar för att vakta lägret. Väl ute från bergen så stöter de på ett litet samhälle av människor ledda av Major Harvey. De kallar sig "Harvey's Heroes" och först så tror ungdomarna att de har hittat en säker plats där de inte behöver ta allt ansvar och äntligen har vuxna runt omkring sig, men det är inte så enkelt. "Harvey's Heroes" är första klassens mansgrisar. Kvinnorna bor i en skild del från lägret där de uträttar hushållssysslorna och de får bara vara i männens del av lägret när de ska städa deras tält. Kvinnorna i lägret är även indelade i speciella grupper och man ska helst inte umgås utanför grupperna. Såklart så sorteras tjejerna in i olika grupper och efter några dagar i lägret så har missnöjet börja växa, men hur ska de kunna ta sig ut därifrån om de inte ens kan ta kontakt med varandra?

Det är i den här boken som det börjar spåra ut lite när det kommer till gruppens attentat. I första boken, och även i denna, så är det fortfarande rimligt. De spränger bilar, gräsklippare, broar, konvojer och hus som angriparna har kontroll över. Det är ingenting konstigt med det, för det är ju möjligt. Jag tror inte att invaderarna direkt tänker tanken att ett gäng ungdomar helt plötsligt ska sätta igång gasen i ett hus och tända på, men i de kommande böckerna så kommer jag störa mig på vad de väljer att spränga upp. Jag ska inte avslöja någonting, mer än att jag inte tror att de skulle lyckas med det i verkligheten.

Det är svårt att skriva recensioner om böcker i en serie, för det blir oftast att man säger samma sak om och om igen. Jag är fortfarande lika nostalgisk, fortfarande lika fäst vid karaktärerna och fortfarande lika adrenalinstinn som jag var förra gången.

Dataproblem

Min dator har de senaste dagarna betett sig väldigt konstigt och jag tror att den kanske har hamnat i ett ohjälpligt tillstånd. Varenda gång jag startar den så går det ca 2 minuter - då allting går väldigt segt - och sedan så blir skärmen blå. Jag ska be pappa, eller någon av datakillarna i min klass, ta en titt på den. Jag hoppas att det inte är någonting som inte går att fixa, för under de senaste åren så har jag blivit ganska fäst vid min dator... och nu är jag ännu mer fäst vid den då den liknar Veronica Mars laptop väldigt väldigt mycket.
(Jag och Veronica måste ha samma smak när det kommer till teknologi, för jag hade en precis likadan Samsung-mobil som henne för några år sedan).

Så under veckorna framöver så kan det bli så att bloggen kan verka väldigt ouppdaterad under några dagar - för att sedan drabbas av en inläggsbomb med 5-6 nya inlägg på en gång de gånger jag får tag på en dator.

T-shirt från Bokhora

Jag har gett upp hoppet om att någonsin kunna köpa en Lestat-tröja, men nu har jag hittat en ny, bättre, svensk t-shirt som jag bara måste ha. Ha-begär är bara förnamnet.

Jag vill ha en t-shirt med egen text från Bokhora, fastän själva tanken på t-shirten ger mig panikångest. Direkt jag såg tröjan så visste jag att Gud skapade den för att jag skulle kunna bära den. Det var kärlek vid första ögonkastet, tills jag började planera vad det isåfall skulle stå på den. Namnet på mina favoritförfattare förstås, men vilka är mina favoritförfattare? Hur kan jag välja ut fem? Tänk om jag väljer fel?

Sedan så började jag tänka utanför författarcirklarna och det var då paniken började komma krypande. Jag kanske skulle kunna trotsa författartemat och istället göra en t-shirt med mina favoritböcker? Mina litterära favoritpersoner? Mina litterära kärlekar? Favoritklassiker? Favoritvampyrer? (notera att det vid det här laget hade börjat att spåra ut).
För att göra det ännu värre så fick jag syn på bilderna på mitt skrivbord. Jess Mariano. Såklart att HAN måste stå på min tröja. Varför skulle jag inte kunna göra en tröja där jag listar mina favoritserier? Favoritpersoner i serierna? Favoritkillar i serier? Fiktiva favoritpersoner över huvudtaget?

Så om jag känner mig själv rätt så kommer det inte bli någon tröja. Jag kommer helt enkelt ha för mycket beslutsångest för att kunna bestämma mig för vad det ska stå tryckt på tröjan... eller så kommer det sluta med att jag sitter här - pank - med 100 t-shirtar.

Smått och blandat

Under dagen så har jag flera gånger kommit på någonting som jag borde blogga om, för att tre minuter senare helt glömma bort vad det var. Det här är ett litet ihopplock av vad jag kan komma ihåg. Tyvärr så kände jag att jag inte hade tillräckligt mycket att säga för att de skulle få varsitt inlägg.

1. Min engelska/svenska-lärare har - förutom att avsky fantasy - en väldigt dålig ovana som jag stör mig otroligt mycket på. Han måste alltid avslöja slutet i alla böcker han talar om... och eftersom vi just nu håller på att gå igenom litteraturens olika epoker så har jag fått väldigt många böcker spoilade. Det började första lektionen med att han avslöjade "det oväntade slutet" i "Don Quijote", en bok som jag tänkt läsa jättelänge - men som nu inte känner mig så peppad att ta itu med. Det fortsatte och som tur är så har han ännu inte hunnit avslöja någon riktig spoiler. De flesta böcker vi har pratat om är jag ganska ointresserad av eller så har jag redan läst dem i barnversion. Dagens spoilervarning var "Brott och straff" och "Therese Raquin". Det slutade med att jag - just innan han hann berätta slutet - låtsades gå ut på toaletten och stannade där i 10 minuter bara för att vara säker på att jag missade vad som sades. Jag har sett att "Anna Karenina" nämns i läroboken, så jag måste nog ta och hetsläsa den så att han inte hinner förstöra den också. (Nog för att jag vet vad som händer i slutet - men inte hur eller varför).

2. Igår fick jag en broschyr från Uppsala Universitet och nu är det bestämt. Jag tänker studera vid UU och nåde den som står i vägen. Jag är i fullkomligt högreutbildningsrus. Jag ser till och med fram emot att bo i studentkorridor. Det ni. Fast... vi får se hur länge det håller. Jag lovar, om vi får en broschyr från Umeå Universitet så kommer jag säkert bli helt euforisk även då. De flesta av mina vänner tänker läsa i Umeå, men jag har några som även funderar på Uppsala. Nog för att man inte ska välja efter sina vänner, men jag skulle sakna dem om jag lämnade dem helt.

3. Det finns några låtar som mina öron näst intill kräver att få lyssna på, men som jag inte kan få tag i (på grund av tekniska problem, hosthost). En låt är t.ex. We Used to Be Friends - The Dandy Warhols och en annan är Eyes - Rouge Wave och såklart så har inte någon av mina vänner någonsin hört talats om de låtarna, så jag har ingen chans att få dem därifrån. Vänner med skivsamlingar är vanligtvis räddningen i sådana här situationer. Man tycker ju att i alla fall någon borde ha en skiva med Losing My Religion - R.E.M? Plus var kan man få tag i Winter Rose - Firefox AK & Tiger Lou? Finns den med på en skiva? Internet?

4. Jag blir jättestressad av folk som laddar ner tv-serier. Nej, ännu värre. Jag blir jättestressad över att de alltid är en säsong före i USA. Jag vågar ju inte googla! Jag behövde en bild från "Heroes" till en sak, men jag vågade inte googla upp en ifall jag skulle bli spoilad. Ibland så avskyr jag nästan mina vänner. De laddar alla ner "Heroes", så de har nu sett halva säsong tre, och de kan inte ta någon hänsyn till att jag inte ser det utan måste typ sitta och diskutera det i matsalen så att jag måste hålla för öronen. Är det inte bättre att bara låta bli att diskutera det alls?

5. Jag har lovat flera gånger att det här ska bli en "VM"-fri zon, men det går inte. Jag håller ju på att avgifta mig, vilket har blandade resultat. Kuren är en blandning av rererepris av "Heroes" (första säsongen) och av mina favoritögonblick från "Gilmore Girls". Min hjärna kräver fortfarande mer Veronica, men jag har börjat kunna tänka på andra saker också. Som skolarbete... och böcker, fast det betyder inte att jag har kunnat släppa att tredje säsongen inte finns att köpa i Sverige - på okänd tid. Jag undrar om de har pirat-dvd-boxar i Thailand?
Jag skulle seriöst bli alkoholist/spelberoende jättelätt. Jag blir jämt besatt av saker. (De som har följt min blogg har tvingats genomleva en "Lord of the Rings"-period, en "Harry Potter"-period, en "Twilight"-period", en "Gilmore Girls"-period, "Heroes"-perioden och den nuvarande "Veronica Mars"-perioden).
Jag börjar nästan bli oroad. I natt så drömde jag att Logan Echolls var min pojkvän (you wish) och natten före det så drömde jag att jag var Veronica och att det var min engelskalärare som mördade Lilly Kane. Jag spenderade även hela vägen hem från skolan idag med att fantisera ihop scenarion där Logan fick rädda Veronica - och samtidigt nita sin far. Jag har väldigt våldsamma dagdrömmar. Jag skulle behöva kontakta ATSA (Anonymous Television Shows Addicts), om det finns en sådan förening.

Godnatt!

Cat Among the Pigeons av Agatha Christie

Det var ett tag sedan jag bloggade om en bok. Jag har verkligen ägnat oförtjänt lite tid åt bloggen och böcker på sista tiden - men jag vet inte vad det är med mig. Förra året i November så hade jag också boktorka, så det kanske har någonting med årstiden att göra? Jag har upptäckt att jag alltid läser mest i juli och mars. Det kanske har någonting med vädret att göra?

(Eller att jag alltid missbrukar tv-serier på hösten och vintern).

Jag har bara läst ut en bok hittils - och ändå så har det gott hela 10 dagar av november - och det är Agatha Christies "Cat Among the Pigeons" ("Katt bland duvor" på svenska), som jag påbörjade i Oktober när jag var tillfälligt strandad i Luleå. Jag hade tre timmar att fördriva ensam och visste inte vad jag skulle göra. Efter någon timme på stan så det slutade med att jag satt i en fåtölj på Kulturhuset och läste "Cat Among Pigeons". Jag hann bara läsa ungefär halva boken och eftersom jag inte kunde låna den (jag tillhör inte Luleå kommun) så fick jag gå och vänta tills skolbiblioteket öppnade så att jag kunde läsa slutet.

"Cat Among the Pigeons" är en Hercule Poirot-roman, men Poirot själv kommer inte in i handlingen förrän i bokens tredje del, i slutet. Boken utspelar sig till största del på den prestigefulla engelska internatskolan för flickor, Meadowbank. En skola med många utländska högheter (såsom en svensk prinsessa och några ambassadördöttrar) och högklassig undervisning. Ute i världen råder oroligheter och i det fiktiva landet Ramat så har en revolution utbrutit och landets prins har flytt för sitt liv. Hans plan hittas kraschat några dagar senare, men en av hans viktigaste ägodelar saknas. En påse med juveler, värda nästan en miljon pund. Det ryktas om att hans förtrogne engelske vän tillika pilot, Bob Rawlinson, lyckats rädda juvelerna från att hamna i den nya regeringens händer redan innan flykten och att dessa ädelstenar befinner sig i England.

På Meadowbank så börjar de nya eleverna snart komma igång med skolarbetet. Bland dem finns Jennifer Sutcliffe (Bob Rawlinsons systerdotter), en ramatisk prinsessa - Shaista - och Julia Upjohn, Jennifers nyupptäckta vän. Det ser ut att bli en bra termin för Meadowbank och dess åldrade rektorinna, Miss Bullstrode, men en natt så sker någonting oväntat. Idrottslärarinnan hittas död i Sportpaviljongen och polisen vet varken ut eller in. Morden knyts till de mystiska försvunna juvelerna och det står klart att mördaren måste vara någon inne på skolan, någon som fortfarande är på fri fot och beredd att mörda igen...

Jag vet inte hur Agatha Christie gör det, men jag har hittills inte haft en enda lyckad gissning när det gäller gärningsmännen i hennes deckare. Jag tycker att jag är smart och har hittat mördaren, men det visar sig alltid vara någon annan.

"Cat Among Pigeons" är en mysig, bra deckare. Perfekt för "mellan läxor"-läsning, en genre som dominerar min vardag just nu. Det enda felet var att jag fann vissa delar om politiken i Ramat lite väl långa. Jag ville se mer av internatskolan och mindre av Ramat.

Det här var mitt första möte med Hercule Poirot, och jag kan inte säga att jag blev besviken. Jag önskar bara att han hade fått vara med lite mer.

Någon som kan tipsa mig om en bra Agatha Christie-deckare? Jag tror att skolan äger upp emot trettio engelska Agatha Christie böcker, så jag vet inte riktigt med vilken jag ska börja.

I solemnly swear...

... att det här är mitt sista inlägg om den lilla söta privatdetektiven som sopar banan med Kitty. Jag nämner inga namn, men det börjar med V och slutar med Eronica Mars. (Detta innebär även att det inte heller kommer att bli några fler inlägg om en av hennes "vänner", även han anonym, men med ett namn som börjar på L och slutar på Ogan Echolls).

Mina damer och herrar, ni kan andas ut nu. Min "Veronica Mars"-koma är hädanefter över, eller... Jag har precis sett klart andra säsongen, 22 avsnitt á la 40 minuter under ca 32 timmars tid. Jag är faktiskt nästan lite imponerad själv... och lite oroad. Jag känner ett stort, brinnande behov efter den tredje säsongen - men eftersom den inte har kommit ut som box i Sverige ännu så har jag lite problem. Det finns tre alternativ:
a) köp den från en utländsk sida - jag klarar engelska subtitles och ser hellre med dem efter att jag upptäckt att de översatte "peace" till "fridens liljor" i ett avsnitt.
b) vänta tills tredje säsongen kommer ut i Sverige - när nu det blir.
c) be på mina bara knän till någon och uppmuntra lite olaglighet och hoppas att de kan ladda ner tredje säsongen till mig. Det är dock inte mitt favoritalternativ då min dator inte beter sig som vanliga datorer ibland och jag vill helst se på serien ensam. Så att jag kan sucka fangirligt varenda gång som Logan är i bild.

Jag är glad att andra säsongen inte slutade med en lika stor cliffhanger som den första. Kalla mig ung och dum, men jag tyckte att det var mycket mer "åh, jag måste få veta vad som händer!"-ish när det handlade om vilken kille som hälsade på Veronica mitt i natten än när en golddigger har lite fiffel på gång.

Eftersom jag har rekommenderat "Veronica Mars" till alla så vill jag inte förstöra spänningen för någon som inte har sett serien och vill se den. Så från och med nu så kan alla som inte har sett serien och/eller inte vill veta vad som händer och få allting förstört för sig sluta läsa.

Den efterlängtade början. Jag kan beskriva den i ljudeffekter. Först blev det ett mässande "komigenkomigenkomigen" då jag höll på att avlida av nyfikenhet. Jag var ju tvungen att få veta vem som stod bakom dörren och istället så höll Veronica bara på och beskrev sitt nya jobb. Detta följdes av ett högt och väldigt gällt "Jaaaa!" när jag upptäckte my favorite through and trough, Logan Echolls - the man, bakom dörren. Vilket ganska snart följdes av ett avgrundsvrål, "Neeeeej!" då jag insåg att Veronica visst är blind och inte inser att hon och Logan har mycket bättre kemi än hon och Duncan.

Jag älskar Veronica, men i ett avseende så är hon inte så skärpt. Varför tog det henne 22 avsnitt - ett helt år - att inse hur bra hon och Logan är tillsammans? Det tog mig ca 10 avsnitt av första säsongen att inse det.

Jag upprepar de än en gång: Logan är killen som skulle göra vad som helst för att skydda Veronica. Logan är killen som alltid är med henne när saker börjar bli lite farliga. Undra om Duncan hade kunnat hantera the Fitzpatricks lika bra? Jag gissar att Veronica skulle ha ett väldigt förstört och söndertatuerat ansikte om någon annan än Logan hade suttit i bilen. (Fast om det hade varit Keith eller Eli så hade det nog varit tvärtom. Liam Fitzpatrick hade haft ett väldigt förstört ansikte). Och i slutet. Är det inte så perfekt att jag måste gråta lite glädjetårar? Jag älskar när killen räddar tjejen. I love it. Sen så älskar jag ju Logan också, så det blir bara ännu bättre.

En sak som jag tyckte var ganska rolig är att när Woody flyr från polisen så checkar han inte under namnet "Mr Underhill", precis som Frodo.

Det här inlägget blev mest en lång hyllning till Logan Echolls, men det är för att jag är trött, fangirlig och jag tror att jag har fått en liten "Veronica Mars"-överdos. Jag är farligt nära ett beroende... och om en doktor skulle se hur min blogg sett ut på sista tiden - och det skulle vara möjligt att bli inlagd för överdriven besatthet av en tv-serie - så skulle jag få packa resväskorna till rehab direkt.

Någon som vet hur det är möjligt att få tag i sista säsongen eller när den släpps i Sverige?

Okej, jag ger mig...

... det blir ännu ett inlägg om Veronica Mars.

Läsningen och bloggen har lidit på grund av tidsnöd på sista tiden och värre lär det bli. Jag har nämligen fått mitt Ginza-paket... med första säsongen av Buffy och andra säsongen av "Veronica Mars". Nu kommer jag äntligen att få veta vem det var som kom och hälsade på hemma hos Veronica klockan tre på natten. Logan eller Duncan? (Jag tänkte skriva "Gissa vem jag håller på?", men insåg att det inte behövs. Jag favoriserar Logan through and through. )

Två saker som inte får hända under andra säsongen:

Veronica får inte bli tillsammans med Duncan igen - då jag tycker att han är ganska tråkig. Man har inte sett så mycket av dem.. men jag tycker inte att de har någon kemi och let's face it. Duncan ser inte ut som en kille som skulle skynda sig från skolan för att nita en misstänkt våldsman och rädda Veronica, som vissa andra gör.

Ingenting får hända med Logan. Han får inte dö, inte bli skadad, inte bli krossad, inte bli utstött, inte bli fattig och inte bli utslängd från skolan. Han får inte heller bli gripen av polisen eller på annat sätt hamna i trubbel som kan ge stora problem. Han får inte heller bli överkörd av en ilsken latino-motorcykelgängledare, Weevil, eller bli manipulerad av sin syster. Logan måste få ha ett lugnt och trevligt liv. Han hade nog med problem i första säsongen.
(As if. Jag tror inte att det finns en enda människa - verklig eller fiktiv - som har mer otur än Logan Echolls...)

So long, farewell. Auf Wiedersehen, goodbye.
Nu ska jag återvända till Neptune, California och de dryga 90909-bratsen.

Who the Fuck is Lucas?

Jag lovar att det här ska bli det sista "Veronica Mars"-inlägget på ett bra tag nu, men det är en sak som håller på att driva mig till vansinne just nu. Flera av skådespelarna som dyker upp i olika avsnitt har någon gång spelat en mindre roll i "Gilmore Girls". Teddy Dunn som spelar Duncan Kane är t.ex. killen som Emily nästintill tvingar Rory att gå ut på dejt med under sitt första år på Yale. Killen som bara dricker med sina vänner och sedan lämnar Rory ensam på baren så att Dean får hämta henne. Kommer ni ihåg honom?
Rorys klasskamrat Brad från Chilton, som flydde från skolan för att han var livrädd för Paris och senare blev Broadway stjärna, är också med i ett avsnitt.

Jag tycker bara att det är roligt att se skådespelare som man känner igen i birollerna, men det finns en kille som jag bara stör mig på. Nämligen Deputy Leo D'Amato - Max Greenfield - som jag känner igen från "Gilmore Girls". Jag vet att jag har stört mig på hur han pratar tidigare. Det visste jag första gången jag såg honom och enligt IMDb så har han varit med i avsnittet "Chicken or Beef?" från fjärde säsongen (avsnittet då Dean gifter sig) och spelat Lucas.
Men vem är Lucas?

Jag har gått igenom varenda synopsis av avsnittet jag har hittat på internet och inte en enda av dem nämner en Lucas. Inte en enda av dem nämner ens att Lorelai eller Rory eller Luke eller någon annan karaktär träffar en Lucas. Så vem är denna Lucas!?
(Sedan så stör jag mig även på honom för att han i vissa vinklar ser ut att vara Sylars lillebror).

Ett säkert tecken på att man har sett för mycket på "Veronica Mars":
När man hör på Queens "We Will Rock You" och tycker att de sjunger "Weevil, Weevil rock you".

Kulturfyran: Tävlingar

I förra veckans kulturfyra så lottades det även ut två exemplar av "Låt den rätte komma in" och jag vill bara passa på och tacka än en gång för boken. Jag verkar ha tur i sådana här "lotterier" just nu. Bara att hoppas att jag vinner de två andra jag för tillfället deltar i också.
Den här veckans kulturfyra handlar om tvälingar.

1. Tävlingar på Kulturbloggen: är det en bra eller dålig idé?
Jag tycker att det är ganska trevligt då någon tar och lottar ut en bok, en film eller en skiva, men det är ju inget krav. Ingen kan ju kräva att en blogg så lotta ut saker. Om man känner att man har fler exemplar än vad man behöver av t.ex. en bok så är det ju ett trevligare sätt att bli av med den än att bara kasta bort den. (Kasta bort böcker = ett stort no no).

2. En tävling är Idol. Vad tycker du om Idol?
Jag tycker att Idol kan vara ganska underhållande och det är ju en bra språngbräda till musikvärlden för många unga människor, men jag gillar inte hela förnedringstv-grejen. Ibland så blir det lite jury-grodor som kunde ha utelämnas. Men jag tycker att årets jury är ett bättre val än den förra. I 2007s säsong så var juryn extra elaka och en del sågningar är nästan grymma. Okej, en del av dem som ställer upp kan aldrig ha hört sig själv sjunga, men att höra att man sjunger förfärligt illa och bli omvandlad till ett skämt av juryn - för att roa svenska folket, det är grymt. Riktigt grymt. Jag - som har en psykisk spärr när det kommer till sång (jag kan inte sjunga om jag hör mig själv, direkt jag hör min egen röst så slutar jag automatiskt sjunga) - förstår om vissa av dem helt lägger av och aldrig sjunger igen.

3. Vad kan man inte tävla om?
Kärlek. Bland det löjligaste - och mest underhållande - som finns är program som "Bachelor", "For Love or Money" eller "Beauty and the Beasts". Där en 20-30 attraktiva män eller kvinnor tävlar om att vinna en typisk tv-seriekille. Vad är det som får alla dessa män och kvinnor att se ut som att de kommer direkt hämtade från typ "Våra Bästa År"? Hur stor chans är det att man hittar kärlek om man har ca 4 veckor på sig tillsammans med 30 kvinnor? Vad säger att kvinnan man väljer verkligen känner likadant för en? Jag köper inte att alla faller för killen. No way. Inte en chans att 30 kvinnor tycker att samma egenskaper och personlighetsdrag är tilldragande.

4. Gillar du att tävla och i vad i så fall?
Jag gillar utlottningar. Jag är med i nästan varenda utlottning jag stöter på.

Aaargh!

Okej, nu hatar jag seriöst "Veronica Mars". Vad är det där för ett slags slut! Det är till och med värre än säsongsfinalen i andra säsongen av "Heroes"! Hur kan det sluta med att hon bara öppnar en dörr och säger någonting om att hon hoppades att det skulle vara den personen. Vem är det!? Hon ser ju så kär ut...
Och överlevde Logan?! (Hur kan man sluta en säsong utan att svara på sådana viktiga frågor?!)

Jag kan ju köpa andra säsongen på box, men tänk på de stackarna som fick vänta någon månad på att nästa säsong skulle börja sändas?
Enda positiva grejen är att jag nu vet vad som kommer att inköpas för det där kortet.

Lovefilm

Jag har utnyttjat det där erbjudandet man fick från adlibris tidigare. En månads grattis film på lovefilm.se och sedan 100 kr rabatt på adlibris. Ingenting man säger nej till.

Jag har hunnit igenom hela 13 filmer under oktobermånad och det har blivit många sköna filmkvällar och minst lika många tårar. Jag har en förmåga att välja filmer med scener som får mig att gråta hinkvis - ofta utan att ens vara medveten om att filmen kan innehålla så sorgliga scener. Fast det är ju klart, direkt någon dör i en film så gråter jag - såvida det inte är the bad guy.

Jag har sett "Crouching Tiger, Hidden Dragon", "En geishas memoarer", "Marie Antoinette" & "Moulin Rouge!" (jag hade franskt tema), "Van Helsing" & "Bram Stoker's Dracula" (gissa tema?), "Batman Begins", "The Aviator", "Big Fish", "The Abduction Club", "Casanova", "En djävulsk romans" och "En ung Jane Austen".

Jag har fyllt i en liten "enkät" under tiden som jag har gått igenom alla filmerna, en enkät som jag tänkte dela med mig av.

Topp5 bland filmerna: "Batman Begins", "Big Fish", "Moulin Rouge", "En djävulsk romans" och "Marie Antoinette".

Nyupptäckt fangirlobjekt: Gary Oldman. Trots att jag avskyr hans Sirius (vilket inte är hans fel utan de som har gjort Harry Potter-filmernas). Varje gång som Jimmy Gordon dyker upp på tv-rutan så piper jag "Åh, Gordon!". Dock inte som i "Åh, Peter" utan mer som i "Åh, vad du är bra och godhjärtad, Gordon". Jag älskade även hans Dracula - trots en viss förändring från boken. På bubblarplats så har vi Ewan McGregor för hans prestationer i "Moulin Rouge" och "Big Fish". Han delar den platsen med Sebastian Valmont (Ryan Phillippe) från "En djävulsk romans".

Favorit bland de manliga karaktärerna: Den här frågan har gett mig gråa hår. Jag övervägde att ta bort den, men till slut så lyckades jag göra ett - eller några - val. Bruce Wayne (Christian Bale) eller James Gordon (Gary Oldman) från "Batman Begins" ligger bra till. Det gör även Edward Bloom (Ewan McGregor) från "Big Fish" eller tidigare nämnda Sebastian Valmont. Bubblare: Van Helsing (Hugh Jackman) från "Van Helsing".

Favorit bland de kvinnliga karaktärerna: Alltså, jag måste säga att Anna Valerious (Kate Beckinsale) från "Van Helsing" är lite av en favorit. Zigernarprinsessa + har ett svärd, och kan använda det = stor favorit. Jag har ju en svaghet från tjejer med svärd. Det är inte en slump att Éowyn är en av mina favoriter i "Sagan om ringen". Annars är Satine (Nicole Kidman) från "Moulin Rouge!" även favoriserad. Bubblare: Marie Antoinette (Kirsten Dunst).

Hjälte som gärna skulle få rädda mig: Tie mellan Van Helsing och Bruce Wayne.
Kick ass-hjältinna: Anna Valerious eller tjejerna i "Crouching Tiger, Hidden Dragon".
Bästa kärleksparet: Satine och Christian i "Moulin Rouge!". Bubblare blir Mina Murray och Dracula - som absolut inte ska vara kära om man följer boken.

Favorit Van Helsing: Det blir Gabriel Van Helsing från "Van Helsing". Han är det stora övertaget att bli porträtterad av Hugh Jackman, min favorit, och förresten så är Abraham Van Helsing så ändrad i "Bram Stoker's Dracula" att jag inte kunde tycka om honom.

Favorit Dracula: Gary Gary Gary! Trots att han antingen var hårig, gammal eller såg ut som en gammal fladdermus största delen av filmen.

Mest incest: Kathryn och Sebastian i "En djävulsk romans". Eller att Sienna Miller spelar Francesca Bruni i "Casanova" och Charlie Cox spelar hennes lillebror Giovanni Bruni, för att i nästa film, "Stardust", spela hennes beundrare som vill gifta sig med henne.

Största chock: När Richard Gilmore (Edward Hermann) dök upp i filmcensurkommittén i "The Aviator" eller när oompaloompen från "Kalle och Chokladfabriken" dök upp i "Big Fish".

Bästa inledning: "En djävulsk romans", helt klart! Hur kan man låta bli att älska en film som börjar med att spela en av mina favoritlåtar, Every You Every Me med Placebo?

Sorgligaste scen: Jag kom på att jag kan inte svara på den här frågan utan att förstöra slutet på flera filmer. Alla svar slutade i alla fall på "...när [insert passande namn] dör". En av de sorgligaste scenerna är i alla fall när Bruce Waynes föräldrar har dött och James Gordon försöker trösta den lilla killen.